torsdag 18 februari 2010

Idioti

Under morgonens toalettbesök läste jag en Rex Rudi-stripp i sorgligt hädangångna Nemi. En skivbolagsdirektör konstaterar att musikbranschen måste anpassa sig till tiden med fildelning och nedladdning. Rutan därpå fimpar han sin cigarr och skjuter skallen av sig.
Oavsett vad upphovsmannens avsikt må ha varit så fick strippen mig att inse att det finns vissa tankar jag måste få ur mig, innan jag likt Thunder från Big Trouble in Little China blåser upp till en stor ballong av ursinne och exploderar i en kaskad av kött och benflisor.

Ja, du gissade rätt - bloggens första inlägg handlar bland annat om nedladdning och orsaken till min ilska kan enkelt sammanfattas i denna princip:

Varför betala för något när man kan få det gratis?

Om du resonerar så och varken är totalt osympatisk eller saknar grundläggande uppfattning om rätt fel, bör du ta dig en rejäl funderare över vad ditt tankesätt innebär i praktiken. Du och dina likasinnade bidrar nämligen till att allvarligt skada de branscher vars skapelser ni påstår er älska.

Idag är olovlig nedladdning brett accepterat och ses som något lika självklart som att fattiga studenter struntar i att betala tv-licensen. "Jag har alla deras skivor" betyder numera att man tankat hem en diskografi från Piratebay och senast häromveckan berättade en ung rollspelare för mig stolt att hon hade allt till Vampire the Masquerades revised-utgåva... på PDF.
För många unga är Rickard Falkvinge någon slags modern Robin Hood och att piraterna är rebeller som kämpar mot det ondskefulla Imperiet. Är det vad ni ser er som, frihetskämpar?

Vakna upp för fan. Tror ni på allvar att branscherna uteslutande består av jättar som EMI och Sony? Speciellt i smalare branscher som hårdrock och rollspel består marknaden framförallt av småaktörer. Ja, företag som Nuclear Blast och Wizards of the Coast dominerar marknaden, men den fantastiska mångfald som finns har ni småaktörerna att tacka för.

Jag har själv den stora glädjen att skapa och ge ut både musik och rollspel.
Jag och mina kollegor på Mindless Gaming drivs inte av något större vinstintresse. Det är passionen för spelen som är vår drivkraft. Som inbitna nördar vill vi dela med oss av våra visioner till andra inbitna nördar. "By gamers for gamers" som Interplay (RIP) hade uttryckt det.
När jag nämnde våra priser för en affärsman på betydligt högre nivå tittade han frågande på mig och utbrast "Varför tar ni inte ut mer? Era priser kan ju omöjligt ge någon vinst.". Jag svarade att det inte går, och sorgligt nog är det sant - folk är inte villiga att betala mer.
På vårt lager i ena delägarens lägenhet (vi var tvungna att säga upp kontoret) ligger hundratals exemplar av ett spel som vi verkligen trodde på. Ett spel som blivit framröstat av Sveriges rollspelare till årets spel och som är omåttligt populärt på konvent. Ett spel som redan innan det gavs ut hade en bred fanbase. Ett spel som inte säljer trots att det nu säljs för hälften av ursprungspriset.

Samtidigt som man gnäller över att Sveriges rollspelsbransch ligger i koma så underminerar man branschen genom att inte köpa böcker. Hur fan ska man kunna få ut nya produkter om man inte ens får in tillräckligt med pengar för att kunna finansiera tryckkostnaden? Vad tycker ni att vi ska göra - hälsa på hos filmkritikern och utvikningsbruden och hoppas på att vinna storkovan på lyckohjulet?

Om föreställningen att en typisk skivbolagsdirektör är en fet medelålders man med flådig kostym och guldskivor på väggen (som i ovan nämnda seriestripp) är långt bort ifrån verkligheten, så är det eoner (bazinga) bort ifrån verkligheten vad rollspelsbranschen beträffar.
Vet detta; att publicera rollspel i Sverige är kostsamt snarare än lönsamt. De flesta konstruktörer drar sig för att åka på konvent eftersom man inte ens säljer tillräckligt bra för att bekosta resan.

I mitt band säljer vi våra skivor för en symbolisk summa som inte ligger många kronor över självkostnadspris. Samtidigt bekostar vi saker som studiotid och artwork själva.
Ändå hör det till vanligheterna att folk inte är intresserade av att köpa en skiva, trots att de uttryckligen sagt att de gillar musiken. Någon kan komma fram till mig och säga "Jag hörde din skiva hemma hos xxx. Det lät jävligt bra!", men när man frågar om de vill köpa ett ex får man ett "Nej, det är lugnt." tillbaka.

Det är inte konstigt att många skapare tappar lusten. Det är nämligen enormt förödande att inte få något tillbaka när man ser att det trots allt finns ett stort intresse.

Ska man verkligen själv behöva betala för att underhålla andra? Tala om efterblivet...